Från taxidriver till lifedriver

Taxin jag körde var inte som vanliga transport medel utan var kopplad till systemet som fungerar som service för äldre och sjuka - färdtjänst.

En service för dem som redan gett allt för samhället.

Många av mina passagerare kände sig inte värdiga denna service vilket resulterade i att de gång efter gång visade sin tacksamhet.

Jag sa alltid till dem att servicen de fick inte var någon välgörenhet,utan tvärtom var det något som de fått i gengäld för alla de år som de hade gett något till samhället, och att det var det minsta samhället kunde ge tillbaka.


Mängden passagerare som steg in i taxin första månaden var helt otroligt. Men otroligast av allt var skillnaderna de hade med sig i kultur,ekonomi och i det sociala som visades genom beteendemönster.

Denna mångfald av beteenden, som alla hade sin grund i det verkliga livet, och bestod av gemensamma negativa känslor som ensamhet, besvikelse, sorg och frustration.

Bilen fylldes även av förhoppning och visshet som genom magi. Om det rörde vid en passagerare efter en resa kunde man i luften känna av lugnet och kärleken.

Dessa situationer ledde mig att konfrontera min tro på att vara en bra lyssnare, och till min stora förvåning visade det sig att jag inte kunde lyssna, och det var något jag kunde inse varje gång en ny passagerare steg ombord.

Det var omöjligt för mig att hjälpa dem i deras situation och det var då jag insåg att jag hade varit en "låtsaslyssnare". Min uppfattning om mig själv var falsk.

Om jag verkligen trodde mig vara en bra lyssnare, varför kunde jag då inte hjälpa mina passagerare? Det var efter denna reflektion som jag påbörjade vad jag kallar för min inre resa och genom det, börja hantera mitt liv på ett nytt sätt.

Min första resa var inriktad på att veta varför jag inte kunde lyssna på det sättet jag själv ville, för att kunna hjälpa till. Men den handlade även om vilka redskap och kunskaper som behövdes för resan till att nå mitt mål.

Det enda sättet jag kunde ta reda på varför jag inte kunde lyssna på det sättet jag ville, var att acceptera att jag verkligen inte visste, hur man gör för att lyssna.

Detta medförde att jag insåg att det behövdes
kunskap för att kunna fortsätta. I mina ansträngningar att hitta denna kunskap kom jag i kontakt med en professor i USA genom Internet.

var så jag började studera och förstå att det sanna sättet att lyssna kallas "aktivt lyssnande".

En månad varade min kurs som gjorde att jag, som genom magi, började lyssna på mina passagerare och ge dem det dem behövde och
vad dem letade efter.

Jag påstår att det var magi eftersom jag endast behövde femton till tjugo minuter för att ta reda på vad de verkligen behövde eller vad dem letade efter.

Mina oskyldiga och direkta frågor bröt all rustning och den enda vägen ut från dessa frågor var att konfronterad dem med sina egna känslor och tankar.

Det är svårt att beskriva deras ansikten då det var som att en kraftstoppade dem i sin väg. Det gjorde att dem gav vika för det viktigaste ögonblicket i vår resa nämligen att den stora dörren till förtroende öppnades.

Om du vill fortsätta läsa rekommenderar jag att du laddar ner min introduktion av lifredriver ebook här eller i bilden nedan.